Bergochdalbana.. än en gång.

Seriöst, mitt humör går upp och ner hela tiden.
Man vet aldrig hur dagen kommer bli när man vaknar.
Lagomt less på det nu.

Vissa dagar vill jag bara ligga kvar i sängen och skita i allt.
Känner mig oren och äcklig.
Ibland undrar jag hur folk ens vill prata med mig.
Andra dagar är bättre, uppskattar att solen lyser, att jag har vänner som bryr sig,något bra på tv, vad som helst.
Då känns det mycket lugnare.



Ibland vill jag åka ner och skjuta skallen av dig pga av det du gjorde.
Ibland vill jag bara låta det vara, skitsamma liksom.
Men jag vill samtidigt att du får känna samma smärta, och att inga fler råkar ut för samma sak.

Det önskar jag inte ens min värsta fiende.